fuck you som ens försöker förstå

Jag tänker ibland i blogginlägg. Utan att ens ha en blogg. Som är något. Eller, jag tänker ganska ofta i blogginlägg. Som idag tex. då jag kände mig liten och förnedrad. Då jag kände mig som "lilla gumman" och fick höra att jag var gullig i helt fel sammanhang. Då tänkte jag: "Varför känner jag såhär? Varför får jag on i magen? Vem har rätt att bedöma min insats som gullig istället för bra? Som den faktiskt är. Men obetydlig. Det är den. Men varför känns det alltid såhär? Driver du med mig? Tycker du inte alls om vad jag gör och vad jag är? Egentligen. Tänker du bara att jag är gullig? Nedlåtande gullig?"

Amen! det var bara det!

gonatt

Jag är trött. Jag är ledsen. Jag är överallt och ingenstans. Jag har ingenting. Jag har allt. Bara inte i min hand.

jag säger hej och välkommen

och beger mig ut på ett glas rosé eller två.

nu är det såhär

Det känns ganska bra att ingen än så länge läser vad jag skriver. Eller så känns det lite tråkigt. Jag vet inte.

Jag hade fått ett mail i natt. Ett väldigt fint mail. Jag tror att vilket öga som helst hade fält en tår. Dessvärre blev svaret inte lika fint. Jag är ledsen för det. Men det bara är så. Ibland passar inte bitar ihop helt och hållet. Ibland är bitarna lite naggade i kanten och det förstör hela pusslet. Det bara är så. Förlåt för det.

vi försöker

Det här känns som en dum plats. Den känns inte som min. Men fingrarna och tanken vänjer sig säkert. Så brukar det ju vara. Med nya platser som till en början smakar lite okänt. Typ som Oslo. Eller Vietnam. Vad vet jag.

Som alltid då jag är ledig låter jag dagen passera. Snabbt som fan flyger timmarna förbi utan att jag åstadkommit någonting. Den passerar bara. Jag vet inte hur.


”Det är inte mej det är fel på, det kommer du fatta en dag.
Det är dej det är fel på som orkar med en sån som jag”

framtiden kanske ljusnar

Jag tror vi börjar här.