den här bloggen suger.

Pappa sover i soffan. Jag gnuggar mina ömma ögon. Mycket möjligt att linserna vuxit fast. Vi väntar på Idolomröstningen. Ingen av oss vet nog varför. Jag är hemma. Det är kallt och friskt här. Det luktar gott inomhus och är städat. Allt är precis som vanligt.

oh my

Och så undrar jag var världen är på väg.

farväl

Jag sitter där jag sitter. Jag har de saker jag borde göra. Jag har också saker jag definitivt inte borde göra. Som typ det här. Men nu är det så här, jag är på väg att dö. Jag ringde till min far och berättade det idag. Han sa "jasså?" och jag förklarade varför och tackade för den här tiden. "Tack och hej då." Svarade han. Så det är inga konstigheter med det. Familjen är meddelad och det bör inte komma som en chock. Det är nämligen så att min kropp inte bär mig längre. Den har gått sönder och orkar inte mer. Sedan en till två veckor tillbaka har jag en konstig smärta längs ryggraden. Till en början var det en stor finne, men nu är det bara smärta. Sedan utsatte jag mig för ett body combat-pass igår, och nu är även resten av min kropp förbrukad. Det är en kamp för mig att skriva det här, ska ni veta. Det är en kamp att ta sig ur sängen, koka en kopp kaffe, sätta sig på skithuset. Jag är inne på sista refrängen. Men tack för allt och inget. Tack alla ni.

jag är en irriterad bluff som varken vet ut eller in

Ligger i soffan och tittar på Mannen under trappan på SVT play. Och får se en redig penis. REDIG penis.

I övrigt så hittade jag en pappersbit med bajs på i min cykelkorg ikväll. Jag känner mig hotad och kränkt. Vem vill mig illa?

Nu är vi på G

Så var vi ute i den värld vi så småningom ska verka. Killen som lutar sig lite käckt mot bokhyllan och Tant är en framtida kollega och partner. Om allt går som det ska. Och det gör det ju. Hittills.

on fire

Gah. Det blev en jättejobbig morronprommo. Så jobbig att den inte blev av. Men wtf, jag ska ju släpa på datorn under armen hela dagen, och det räcker väl bra bara det.

gonatt

Min telefon är tyst. Jättetyst numera. Ingen ringer på riktigt längre. Ingen bara pratar, så som vi gjorde förr. Det hinns kanske inte, det vills kanske inte. Mamma ringer, Tant ringer och bror då han behöver veta något eller tigga en kopp kaffe. Sms:en trillar inte heller in längre. Fast det var länge sedan nu. Däremot får jag både post och mail. Medlemsavgifter och lunchmenyer. Fejjan-kommentarer och jobbrelaterade nyheter.

En snabb analys av nuet bara.

Imorgon supereffektiviserar jag mitt liv. På alla sätt.