farväl

Jag sitter där jag sitter. Jag har de saker jag borde göra. Jag har också saker jag definitivt inte borde göra. Som typ det här. Men nu är det så här, jag är på väg att dö. Jag ringde till min far och berättade det idag. Han sa "jasså?" och jag förklarade varför och tackade för den här tiden. "Tack och hej då." Svarade han. Så det är inga konstigheter med det. Familjen är meddelad och det bör inte komma som en chock. Det är nämligen så att min kropp inte bär mig längre. Den har gått sönder och orkar inte mer. Sedan en till två veckor tillbaka har jag en konstig smärta längs ryggraden. Till en början var det en stor finne, men nu är det bara smärta. Sedan utsatte jag mig för ett body combat-pass igår, och nu är även resten av min kropp förbrukad. Det är en kamp för mig att skriva det här, ska ni veta. Det är en kamp att ta sig ur sängen, koka en kopp kaffe, sätta sig på skithuset. Jag är inne på sista refrängen. Men tack för allt och inget. Tack alla ni.