Numera är det ett rent helvete då telefonen ringer för väckning om mornarna. Jag lägger nämligen telefonen nedanför min loftsäng för att jag lärt mig att två timmars snooz inte håller. Idag ringde telefonen med sin dödande signal redan 06.30. Jag hade bestämt mig för en morgonpromenad. Det gick bra, jag behövde nästan inte ens kämpa mig ner för stegen. Det liksom bara gick. Väl ute var luften frisk och radion bra. Jag log brett åt Kodjos imitation av terroristbäbis. Sedan sprang en svart katt över vägen med ett byte i sin mun. Och det där med vidskeplighet har jag aldrig sysslat med, så något sådant tänkte jag inte. Men däremot kom jag på mig själv att tänka; ”Bra att du tagit hand om en varelse som förmodligen är ännu äckligare än dig…” En tanke jag genast skämdes över. Jag är ju ingen vän av djur, men ändå. Ond är jag ju inte. Riktigt. Förlåt råtta, fågel, fisk eller vad du nu var. Och katt med då.
Just nu sitter jag på universitetets heligaste plan. 3:an i biblioteket. Så, så är det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar