det behövdes en dag och några vänner

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick
där ifrån"

Idag har jag varit lyxproduktiv. Jag har införskaffat vin, skjorta, rött läppstift och högtalare med tillhörande baslåda. Innan det skickade jag några viktiga mail, efter det städade jag och drack kaffe. Nu sitter jag här och kommer på mig själv med att inte göra någonting. Jag borde ringa den där byrån som jag har kvar på listan. Definitivt. Men jag låter som en överviktig efterbliven just nu. Jag tror jag använder det som ursäkt och skjuter på det ett tag. Jag borde även lägga mig och läsa i den där grafiska kokboken som jag egentligen tycker mycket om. Jag borde också ringa en projektledare på Botniabanan för att fråga vad han tycker om earnd value och om han tycker att han kan vara något för min ässe. Jag borde även leta billiga resor till Övik om ett par - tre veckor. Jag borde också säga upp min lägenhet. Jag tror också jag måste skaffa autogiro på de där linserna. Och sätta ihop ett presentationmaterial för ambassadörspratet borde göras. Kanske borde jag även sätta igång med de där sexton uppgifterna i Photoshop. Eller så tar vi det imorgon, mitt i bakfyllan och efter tackfikat på produktionsbyrån. Ja, så gör vi.