jag skapar med halva mig

Jag har nu kommit in i vad jag brukar komma in i. En jävulsk lathet. Den framkallas av tristess och rastlöshet och utmynnar i ett apatiskt tillstånd. Jag orkar ingenting. Vill ingenting.

Men jag tog mig i kragen och skapade en stund. Skapade konst utifrån mina innersta, innersta tankar. Jag är själv ganska nöjd.



Den här bilden är egentligen öppen för tolkning (därav parantes: erna). Men det handlar om kärlek som blir fel. En vissen ros, en fis, vad som helst.



Den här visar en fortsättning på kärlekshistorien. Hur kön letar sig ovan vattenytan, hur män både bär på penis och obefintlig initiativförmåga. Ett starkt uttryck som visar uppgivenhet och fasta bröst.

Så, nu ska jag nog kanske, men bara kanske ta mig ut på en promenad för att inhämta mer inspiration.